skriver Per Gudmundsson i dagens SVD om de rosa bänkarna i Rinkeby här som sattes dit för att det bara var män som satt på de andra bänkarna i centrum ..
"Ett år senare är inget bättre. ”I torgets högra hörn stod tidigare tre rosa bänkar. De är borta nu. De kallades ibland ’kvinnobänkarna’ och kom dit efter Stockholms stads storstadssatsning”, skrev Norra Sidan. De slopades ”eftersom det ändå var män som satt på dem”.
men sen kommer han in på den bristande sysselsättningsgraden för kvinnor med utländsk bakgrund
"Sysselsättningen bland utrikes födda kvinnor är nu 57 procent (nästan tjugo procentenheter lägre än för svenska kvinnor). För utomeuropeiskt födda kvinnor är sysselsättningsgraden 48,7 procent. Mindre än varannan sysselsatt, alltså, även med vår generösa definition av sysselsättning. AF konstaterar att ”många av de utrikes födda kvinnorna står helt utanför arbetsmarknaden, och alltså inte heller söker arbete”.
och avslutar med;
"Sveriges mest högljudda feminister fokuserar ständigt på kvinnokvotering till styrelserummen, åt några dussin vita övre medelklasskvinnor, istället för att försöka få fram en lönekostnad som skulle befria tusen och åter tusen kvinnor från spisarna. Det är obegripligt. Det är som att placera ut rosa bänkar i Rinkeby.
"Ett år senare är inget bättre. ”I torgets högra hörn stod tidigare tre rosa bänkar. De är borta nu. De kallades ibland ’kvinnobänkarna’ och kom dit efter Stockholms stads storstadssatsning”, skrev Norra Sidan. De slopades ”eftersom det ändå var män som satt på dem”.
men sen kommer han in på den bristande sysselsättningsgraden för kvinnor med utländsk bakgrund
"Sysselsättningen bland utrikes födda kvinnor är nu 57 procent (nästan tjugo procentenheter lägre än för svenska kvinnor). För utomeuropeiskt födda kvinnor är sysselsättningsgraden 48,7 procent. Mindre än varannan sysselsatt, alltså, även med vår generösa definition av sysselsättning. AF konstaterar att ”många av de utrikes födda kvinnorna står helt utanför arbetsmarknaden, och alltså inte heller söker arbete”.
och avslutar med;
"Sveriges mest högljudda feminister fokuserar ständigt på kvinnokvotering till styrelserummen, åt några dussin vita övre medelklasskvinnor, istället för att försöka få fram en lönekostnad som skulle befria tusen och åter tusen kvinnor från spisarna. Det är obegripligt. Det är som att placera ut rosa bänkar i Rinkeby.
Jag kan inte låta bli att även associera till dagens krönika i DN av Ingrid Hedström med rubriken "Tänk om Nasifa sökt jobb i Sverige" som handlar om kvinnan, som anklagar den fd IMF-chefen för våldtäktsförsök och hur hon som invandrad kvinna från Afrika, muslim med dåliga språkkunskaper och "kulturkompetens" trots detta fått ett fast jobb som städerska på en av de finaste hotellen i Paris - vad hade hon fått för chanser här i Sverige?
(hittade inte artikeln på nätet ännu!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar